ShipToGaza Norway

Krigens konsekvenser

Av Charlie AndreassonDSC 0263

De militära övergreppen mot den palestinska befolkningen har nu pågått i över en månad, och även om kriget skulle upphöra i skrivande stund kommer de uttröttande konsekvenserna av det fortsätta ännu en tid. Oron för sitt eget liv, att ens familjemedlemmar och vänner skall lemlästas, att huset där man befinner sig skall attackeras och falla över en går lätt att förstå även när man ser nyheterna hundratals mil från våldets epicentrum. Men konsekvenserna är så många fler. Där är känslan av att himlen trycks ner mot en av det ilskna surrandet från alla drönare ovanför. Hur förmedlar man den?

Där är den närmast obefintliga tillgången till elektricitet efter att Gazas enda kraftverk bombats. Men elektricitet är så mycket mer än strömbrytaren på väggen. Det betyder att kläder måste tvättas för hand, skrubbas, vridas ur. Ingen sortering av vittvätt eller inställning av gradantal, allt ner i samma hink. Önskas varmare vatten får det värmas på gasspisen. Där finns ännu mat att köpa i affärer och på torgmarknader, men allt förfars i kylskåp och frysar utan ström och i trettigradig värme. Det var länge sedan jag gick till slaktaren nu. Och priserna börjar så sakteligen stiga. Till det kommer att bankerna håller stängt, fabriker, verkstäder och andra arbetsplatser har bombats och därmed satt de anställda utan inkomst, och alla dem som fått fly sina hus pulveriserade utan möjlighet att ta med sig någonting, dem som redan innan bokstavligen stod på bar backe, får det än svårare.

 

Innan kriget kom det vatten, om än salt och otjänligt som dricksvatten, när jag vred på kranen. Det är inte längre en självklarhet. Efter att har rusat på toaletten och efteråt insett att det inte gick att spola har jag ställt en reservhink med vatten vid sidan av. Men jag är lyckligt lottad. För hundratusentals människor är vattenförsörjningen avskuren. De innebär problem även med tvätthinken, och svårigheter att kunna sköta sin och sina barns hygien. Hur stort beroendet är av vatten förstår man först när man inget har, och utanför de kvartersbutiker där rostfria vattentankar står bildas det emellanåt köer för köpa filtrerat grundvatten. Om där finns något i tankarna. Och även det dyrare flaskvattnet sinar ibland i butikerna, men där lär knappast vara någon som använder det till att duscha i, än mindre spola toaletten med. Vilket leder oss till avloppssystemet som inte heller det fungerar på många håll efter att ledningar och pumpstationer har förstörts. På en del håll rinner små bäckar av orenat kloakvatten genom bebyggelse, över vägar, och ner mot havet. Och i trettigradig värme, där maten inte kan hållas kyld och med bristande tillgång till vatten är det bara att vänta på magsjukdomarna. Det är säkerligen fler än jag som har fått rusa till toaletten.

DSC 0326Familjer har gjort vad de kunnat för att husera anhöriga hos sig, satt gästfriheten och solidariteten på prov under mer än en månads tid, delat med sig av sina kläder, sin mat, sitt vatten, uppoffrat sitt privatliv. Men vad händer när dessa långtidsgäster inte kan återvända? Är de fortsatt välkomna att inskränka på sina värdas livsrum när krigets våldsamheter ebbar ut? Och de som slagit upp tältliknande hem i parken bakom Shifa-sjukhuset och annorstädes, som inte har tillgång till mat, vatten, avlopp, el? Vart skall de ta vägen? Hur skall deras barn kunna studera under dessa förhållanden?

Det röjs bland ruinerna i Shujaja och andra områden längs buffertzonen, livet måste fortsätta. En del har tur, deras hus går att reparera. Om det går att få tag på byggnadsmaterial, och om de kan betala. Men allt för många andra har inte samma tur. Det som en gång var deras hus är nu kollapsade betonghögar eller djupa kratrar. Presenningar har spänts upp bland dem, bildar öppna tält som skydd mot solen.  Här och var känns den tydliga stanken från något dött under alla lager av nedfallen betong. Det kan vara från något djur, det kan vara från något annat. Och bland all denna förstörelse går människor omkring och försöker hitta de av sina ägodelar som ännu är intakta, barn som leker, människor som gör sig lite te över öppen eld. Konsekvenserna av kriget är inte bara död och blod, lemlästning och smärta. De är så många fler. Och de tar inte slut när soldaterna går tillbaka till sina logement.

 

Charlie

Donasjoner

Donasjonskonto:

1503.18.33598 

Kjøp sjømil!

Kjøp "Eventyret med Estelle"

Bli medlem!

Kunstlotteri

Annonser